Nepalresan hösten 2004 - av Marie Schön

Ordförklaringar och Ordlista

Dasshera/Dashain i Nepal
Intervju med Lila Nath Sapkota (Hinduisk bramin)

Det var på nymånens tionde dag som den gode kung Ram, med hjälp av gudinnan Durga, besegrade den onde demonen Ravan på Sri Lanka. Segern firas i månaden Kartik enligt Bikram Sambat-kalendern (slutet av september till början av oktober) Det är årets viktigaste högtid och man firar det godas seger över det onda. Under femton dagar dyrkas gudinnan Durga i alla sina skepnader med oräkneliga ”pujacermonier” och tusentals djuroffer i det så kallade ”heliga badet” som i dagar dränker gudinnan i blod.
De första nio dagarna påminner om den förfärliga striden mellan Durga och Ravans medhjälpare; demonen Mahisasu i skepnad av en brutal vattenbuffel. Den tionde dagen firas Durgas slutgiltiga slakt av demonen och de återstående fem dagarna är en lång segerfest välsignad av Durga; alltings gudomliga moder.

Inför Dashain städas hemmet och man passar också på att måla om och göra andra förbättringar av sin bostad. Hus och lägenheter pyntas för att hälsa gudinnan Durga välkommen så att hon kan välsigna hemmet med god lycka under det kommande året. Husmödrar har en hektisk tid med bak och andra förberedelser av mat som ska ätas under helgen. Dashainbrödbakets karaktäristiska doft av kanel, ingefära och nejlika sprids i varje vrå.
Familjemedlemmar och släktingar kommer från när och fjärran för att återförenas med sina familjer. I affärer och på gator trängs människor i Dashainhandeln. Alla ska köpa presenter till sina nära och kära.
Tusentals får, getter, ankor, tuppar och vattenbufflar förbereds för den stora slakten. Kommersen är enorm, överallt köpslås det och handlas presenter, offergåvor, ”blomstermalor”, och levande offerdjur.
Alla typer av organisationer håller stängt i 10 till 15 dagar. Det är nästan omöjligt att få tag i hantverkare eller annan typ av arbetskraft. ”Vijaya Dashami”- andan genomsyrar allt, från fattig till rik gläds man över att ännu en gång få fira Dashain.

Under de första nio dagarna, som kallas Nawa Ratri utförs tantriska riter. I Nepal anser man att all livskraft är personifierad i gudinnan Durga och alla hennes gestalter. Alla gudinnor som emanerat ur Durga kallas för Devis, var och en med sin speciella form och kraft.

I varje Durgatempel finns gudinnan symboliserad i en helig s. k. Kalash – antingen i form av en utsirad vattenskål med gudinnans bild på sidan eller som en statyett av den mångarmade gudinnan. I sina händer håller hon fruktansvärda vapen.
Om hon under högtidens första nio dagar blir dyrkad på rätt sätt kan man förvänta sig god lycka. Blir hon däremot förargad av någon anledning kommer man att drabbas av stor olycka.

Dashains första dag kallas Gatasthapana, vilket bokstavligt betyder ”skåltillredelse”. Under den dagen gör man i ordning Kalashen (skål för heligt vatten) och placerar den vid sidan av gudinnestatyettern i familjens bönerum. Skålen fylls med heligt vatten och täcks med kodynga i vilken man sår gräsfrön. En astrolog tillfrågas för att beräkna den bästa tidpunkten för Gatasthapanaritualen som en präst ska utföra. Prästen hälsar gudinnan välkommen och ber henne att välsigna huset med sin närvaro. Rummet där ritualen utförs kallas helt enkelt för ”Dashainhuset”och är endast öppet för män. Någon manlig medlem i familjen eller en tillkallad präst utför tillbedjan till Kalashen morgon och kväll, varje dag i sju dagar. Kalashen duschas med heligt vatten och skyddas från direkt solljus. På den tionde dagen har fröna börjat gro och 12 till 15 centimeter långt, gult gräs täcker den heliga skålen. Gräset kallas ”Jamara”.

Den sjunde dagen kallas ”Fulpati”. Under den dagen anländer den kungliga familjens ”jamara” från deras ursprungliga hem i Ghorka ca 17 mil nordväst om Kathmandudalen. Vandringen tar ca tre dagar och avslutas med en procession i huvudstaden då stadens alla statliga tjänstemän och regeringsledamöter ansluter, klädda i traditionella folkdräkter.
Den kungliga ”kalashen” fylld med heligt vatten, klädd med jamara, bananklasar och sockerrör och dekorerad med rött tyg bärs i en vacker bärstol skyddad av en baldakin i guld och broderier. Processionen leds av en militärpluton och i spetsen går hovets överstepräst. När man kommit fram till den öppna plats där den kungliga familjen väntar fortsätter festligheterna i form av militärparader och saluterande. Saluterna pågår i en kvart och sedan fortsätter den kungliga ”Fulpatin” i Hanuman-palatset.

Den åttonde dagen kallas Maha Asthami och är höjdpunkten för tillbedjan av Durga och hennes uppenbarelse som Kali. Ortodoxa hinduer fastar hela denna dag. Under dagen utförs rituella djuroffer överallt och kvällen kallas ”kal ratri” – den svarta natten. Hundratals, tusentals getter, tuppar, får och bufflar slaktas vid alla Durgatempel ända fram till nästa dags gryning. Samtidigt som offer och tillbedjan sker äts i hemmen festmåltider bestående av olika kötträtter.

Den nionde dagen kallas ”Nawami”. Taleju-templet vid Hanumanpalatsen öppnas för allmänheten denna enda dag på året. Tusentals människor kommer då dit för att göra sin tillbedjan från gryningen till solnedgången. Denna dag är också militärernas officiella slaktdag. Den rituella slakten utförs på innergården vid Hanumantemplet. Hundratals vattenbufflar slaktas för att hedra gudinnan Durga och be om hennes välsignelse. Militärorkestrar spelar och saluter skjuts. När offerritualerna är över, står blodet upp till anklarna på de närvarande. Under den nionde dagen står också Vishwas Karma – kreativitetens gud i fokus. Denna dag tillbeds fabriker, maskiner, instrument och allt annat som människan skapat som kan ge henne ett levebröd. Offer görs för alla typer av fordon och man ber om välsignelse över dem, för att de ska skyddas från olyckor under det kommande året.

Den tionde dagen är Dashami. Då får alla yngre välsignelse i form av ”jamara” och ”tika” av äldre släktingar. De yngre går hem till äldre släktingar; syskon, föräldrar, fastrar, morbröder etc. för att få sin välsignelse. Det innebär en stor rörelse av människor på väg någonstans. Man går från hem till hem och skyndar sig till sitt eget hem emellanåt för att kunna ta emot sina egna yngre släktingar. Familjemedlemmar utspridda över hela världen kommer hem till Nepal för denna dag. Tikagivandet måste pågå i flera dagar för att alla ska hinnas med. Kungen får sin ”tika” av översteprästen och själv delar han ut ”tika” till många lojala undersåtar. När fem dagar gått är månen full och ”Dashain” är över. Den sista dagen stannar alla hemma och vilar ut. Fullmånedagan kallas också ”Kojagrata” som betyder ”Vem är vaken?” Rikedomens gudinna Laxmi dyrkas och man ber henne att besöka varje hem.

Beskrivning av högtiden Dashain – så som den berättats av en 10-årig flicka i Nepal

Dussera/Dashain firas i månaden Ashoi eftersom guden Devi dödade Maihsasur som var en ond man. Vi firar också att Ram dödade Rawan som också var en ond man.
Under Dashain kommer alla släktingar hem från hela världen. Man får sin tika (märke i pannan) och mala (blomsterhalsband). Man har också jamara (gult gräs) och många går ut för att gunga i en ping (tillfälligt uppsatta gungor). Alla släktingar hälsar på varandra och man har mycket roligt. Alla är glada. Dashain består av tio dagar. Den första dagen heter Akadashi, den andra Dwadhashi, den tredje Triyadhashi, den fjärde Chaturdashi, den femte Panchami, den sjätte Shasdhi, den sjunde Saptami. På den sjunde dagen görs Phulpati (Den heliga kortegen). Den åttonde dagen kallas Astami, den nionde Nawami – då går vi till Kota. Den tionde dagen heter Bijaya Dasami och det är ”Tikadagen” då de äldre sätter en tika och ett blomsterhalsband på de yngre i familjen och uttalar goda önskningar för det kommande året. Det är därför vi tycker så mycket om Dashain.
Sriana

Rama och Sita

Jojan kunde berätta att, även om änkebränningen nu var förbjuden enligt lag, det fortfarande i avlägsna delar av landet, hände att änkan brändes levande tillsammans med sin döde man på likbålet.
Han berättade att en musikkår spelade högt och ljudligt vid sidan av bålet för att överrösta änkans ångestfulla skrik.
En märklig effekt av att vår värld under sent åttiotal blivit alltmer ”religiös” är att änkebränning fått en nyrenässans och uppmuntras åter av fanatiska hinduer i Asien.
Seden har sitt ursprung i berättelsen om kung Rama och hans hustru Sita. Sita blev bortrövad av demonen på Sri Lanka och Rama lyckades efter mycket om och men rädda henne därifrån. Men då Sita varit fängslad av en annan man, var hon oren och Rama kunde inte återta henne som sin hustru. I sin förtvivlan önskade Sita att hon skulle brännas på bål, som om hon vore död, eftersom hon inte längre hade någon anledning att leva. Bålet tändes, men gudarna som visste att hon var obefläckad, räddade henne från lågorna. Sagan är fylld av romantik och spänning. Templet där Sita och Rama gifte sig ligger enligt legenden i Nepal och kan fortfarande besökas. Gång på gång i gudaberättelserna hyllas kvinnans trohet och lojalitet mot mannen. Det sägs att om en kvinna följer sin man på bålet, går hon själv upp i det gudomliga och blir en ”Sati” liksom Sita blev i sagan.
Det berättas att änkan som bränns hyllas verkligen som en gudinna, de sista ögonblicken i sitt liv. Detta i kombination med att alternativet är en total utfrysning ur samhället och den mänskliga gemenskapen är kanske förklaringen till varför kvinnor trots allt valt den snabbare och ärorika döden, framför en långsam död i svält och förnedring? Änkans lott var fortfarande hård i Nepal, men kanske inte riktigt lika grym längre.


Yeti

Vaktmannen kunde liksom de flesta andra berätta om Yeti, som lever långt uppe i bergen. Det finns två sorters Yeti berättade han - en liten som lever i flock och en mycket stor som lever ensam eller i en liten familj. De har päls över hela kroppen och är mycket skygga men många är de bergsvandrare som sett spår efter Yeti i bergen eller sett en hastig skymt av varelsen. Ibland har Yeti hjälpt en vilsekommen vandrare genom att peka i vilken riktning han ska gå. En gång hände sig att en vandrare blev överraskad av ett snöoväder och sökte skydd i en grotta. När han kom in i grottan fick han se att det var en Yetifamiljs bostad. Snömannen var inte aggressiv men visade tydligt att han inte ville ha besök i sitt hem. Den förskräckte mannen fick ge sig ut ur grottan igen, men Yetin pekade åt vilket håll han skulle gå och han lyckades till sist ta sig ner från bergen och berätta om sitt möte.


Örter

Latinskt namn – lokalt namn Användning

Clerodendrum viscosum – Vhati öroninflammation (ej mer än 4-5 mån) huvudlöss (inpackning)

Sigizyam operculeta - Kumuna Sinuit (barken)
kontroll av diabetes (frukten)

Holarrhena – Milky plant diarré hos djur
abortmedel

Asparagus reshimusa – Kurela el. Asparagus modersmjölkstimulerande (tillsammans med krabbkött)

Dellinia pantagina – Tantari el. fästing i örat (barken)
Elephant apple tree C-vitaminrik (frukten)

Collibrocia oppositifolia – Dhursauli giftig, skadar ögon – används vid fiske genom att förblinda fiskarna

Hillictric isora – Simthi svampinfektioner spec. på fötter

Aguratum caneguate – Gandha Ghur el. blodstoppande
Goat weed


Avsnitt ur Lillan


Det var en kung för länge sedan som hade tre söner. Kungen ville inte att sönerna skulle bli osams om makten efter hans död och lät dem därför få var sin stad att regera över i Kathmandudalen. Så berättas det som i en saga och som en saga är det mesta av Nepals historia. Husen i Patan är mycket gamla, några kanske så mycket som 3000 år. De är byggda i rött tegel och korsvirke med träsniderier i utsprången på pagodtaken och i de konstfullt utsirade fönstren och dörrarna. Vi såg Mallaättens palats, Bhimsentemplet där Vishnu med beslöjad blick håller olika symboler i alla sina händer. Repet är symbolen för räddning, boken står för vishet och lotusblomman för att ”vara i världen men inte av världen”, den öppna handen betyder: kom, var inte rädd, men talar också om givandets glädje... Narayan berättade och vi lyssnade. Ibland verkade han vara så inne i berättandet att han glömde bort vår existens. Han tog oss till de tusen buddornas tempel, till Gudinnan Kali som är alltings urmoder men också den av gudarna som kräver mest offer. Han visade oss Hanuman - apguden och tyckte det var roligt att jag redan kunde berättelsen om hur Rama fick hjälp av Hanuman att röva tillbaka Sita från demonen på Sri Lanka som höll henne fången. Han berättade för oss också om symboliken i den dubbla åskklockan som försäljare sålde miniatyrer av. I den ser man de fyra elementen, eld, luft, jord och vatten men också etern och tillsammans bildar de åskan som i sig, är gudomens symbol för kraft och makt. De unga pojkarna som sålde souvenirer bugade vördsamt när Narayan närmade sig. Han var fortfarande igenkänd.

Nepal är det enda land i världen som är en hinduisk stat enligt grundlag. De flesta nepaleser är hinduer och den ursprungliga Buddism är vanligast bland tibet-nepaleser som till exempel Sherpas och präglas i stor utsträckning av traditioner som härstammar från den urgamla Bonreligionen. Till exempel är de gamla manistenarna som kantar trekkinglederna överallt i bergen minnen från Bonepoken.
I verkligheten är det svårt att skilja på hinduism och buddism i Nepal eftersom trosföreställningarna ofta flyter ihop. Narayan som religionskännare såg Buddha som en reformator av hinduismen. Hinduismen är en blandning av religion, livsstil, litteratur, konst och ekonomiska och sociala attityder. ”Hindu” är ett persiskt ord och betyder helt enkelt indier och hinduisk kultur har hela tiden utvecklats utifrån den vediska religionen som uppstod på 2000-talet f Kr. I hinduismens begynnelse var tron monoteistisk och fortfarande uppfattas Brahma, Vishnu och Shiva som en enda men, treenig gud, personifierande det absoluta i form av Brahman - skaparen, Vishnu - bevararen och Shiva - upplösaren, men i de breda folklagren har miljontals gudar skapats som lite mer lättillgängliga bilder av Guds olika sidor, så förklarade Narayan teorin omkring sitt lands religion.
Nepal är ett land med 33 miljoner gudar som dagligen skall tillbedjas med riter, böner och offer. På många platser finns det fler tempel än bostäder. Etthundraåttio dagar om året firas någon speciell religiös högtid och i de flesta hemmen finns ett litet altare för ”husguden” där man gör sin dagliga podja.


Avsnitt ur Lillan - Neer


På kvällen fick jag möta min andre vise man, han som kom att betyda så mycket för utgången av händelserna i min barndom när de första kristna fängslades. Det var Neer Kumar, också han hade besökt oss i Sverige för inte så länge sedan. Han var utvald att tillsammans med några andra framstående jurister formulera Nepals nya konstitution och hade blivit inbjuden till Danmark att studera västerländsk demokrati och passade då på att besöka oss.

Många mäktiga feodalkungar har härskat genom årtusenden i Nepals otillgängliga bergstrakter men på 1700-talet förenade kungen Gurkha P N Shah landet till det som idag är Nepal. Som jag har berättat förut utövades den reella makten av Rahnafamiljen 1846 - 1951,
och efter en statskupp utfärdade kung Mahendra 1961 en ny författning som formellt var demokratisk men i praktiken gav honom all makt. Mahendra efterträddes 1972 av sin son Birendra. Politiska oroligheter tvingade kungen att efterhand ge efter för folkets krav på demokrati. 1990 växte den demokratiska oppositionen till en folkrörelse. Oroligheterna kulminerade under våren -90 då ett tiotal personer dödades under demonstrationerna.
Kung Birendra fick ge sig och oppositionen fick plats i regeringen. Kungens befogenheter beskars kraftigt. Författningen som Neer var med om att skriva, från 1990 bestämmer att Nepal ska ha ett parlamentariskt styrelseskick, flerpartisystem och ett oberoende domstolsväsen. Den ska också garantera nepalesernas grundläggande mänskliga rättigheter med bland annat religionsfrihet..

Vägen till demokrati är lång och svår. Den kantas än av demonstrationer, oroligheter, valfusk och korruption. Efter mordet på den kungliga familjen 2001 och de så kallade Maoisternas terrordåd i landet har det inte blivit lättare och många människor har dödats.



Ordlista

Jag har oftast stavat fonetiskt, som vi uttalade orden. I mera kända ord har
jag använt etablerad engelsk stavning utom i orden kuli, som ofta
på svenska uttalas fel, eftersom vi har svårt att komma ihåg att u ska
uttalas o. Kanske har jag ibland rört ihop hindi och nepali och kanhända
är några ord dialekt eller kanske bara "Elfgaardska". Jag går på minnet .
och det kan ibland vara förrädiskt